Visa rutor

Ökad personkontinuitet i äldreomsorgen när kommunen drabbades av en hackerattack

Det här blogginlägget baserar sig på vår fjärde forskningscirkel. I en kommun inleddes cirkeldiskussionen med att prata om de tekniska problem som hade gett sig tillkänna sedan senast. Mer exakt handlade det om några personers erfarenheter av en omfattande hackerattack som drabbat bland annat äldreomsorgens IT-system. Det intressanta var att medan chefer och biståndshandläggare med attacken berövades all information om personal och äldre personers insatser och därmed sitt handlingsutrymme, vittnade omsorgspersonalen om ökat handlingsutrymme när den detaljerade planeringen i mobilen försvann. ”Det blev ökad personkontinuitet i och med att jag gick till samma omsorgsmottagare på eftermiddagen som på förmiddagen. Och vi bestämde tillsammans vad som skulle göras. Som förr helt enkelt”, berättade en undersköterska. Även om detta endast är några röster från äldreomsorgen i en kommun, så är det intressant att notera vad som kan hända med kärnverksamheten när förutsättningarna för omfattande dokumentation och kontroll genom detaljstyrning, kraftigt minskar – på grund av en hackerattack. Kvar blir personer, relationer och den kunskap vi har om varandra i huvudet och i kroppen.

11 juni 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Det kom ett meddelande

Jämte forskningscirklar i våra tre partnerkommuner har vi i moralprojektet ägnat en hel del tid åt att visa filmen ”Vem ropar för Alvar” i olika sammanhang nu i vår. Filmvisning har kombinerats med samtal om (äldre)omsorg, moral, relationer och ensamhet. Härom dagen damp följande meddelande ned i filmmakare Anna Marias mejlbox:

”It is our pleasure to inform you that the 58th Karlovy Vary International Film Festival will be held from June 30 to July 8, 2024 at its traditional site, the spa town of Karlovy Vary. We are pleased to inform you that your film Who stands up for Alvar was selected to be a part of the festival section FUTURE FRAMES: Generation NEXT of European Cinema. Ten outstanding film students and graduates – ushering in a new generation of directors from film schools throughout Europe – along with their films will be presented at the festival with an extensive promotion in media. The whole event is supported by the sections partner European Film Promotion (EFP) and its member institute Icelandic Film Centre. The event will take place from the June 30 to the July 4, 2024.@’. ”

Vi är fantastiskt glada och lite pirriga inför att filmen – med Katarina och Magdalena i rollerna som sig själva – ska ha premiär utanför landets gränser. Anna Maria kan i sanning skapa verfremdungseffekt i sitt skapande och vi håller en tumme för att Who stands up for Alvar ruskar om och berör också filmfestivalpublik i Tjeckien.

Katarina Hollertz och Magdalena Elmersjö i Vem ropar för Alvar, i rollerna som sig själva.

28 maj 2024

Inlägget postades i

Om forskningsprojektet

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Workshop om moralisk stress på akuten

Begreppen moralisk stress och moraliskt aktörskap har under de snart tre år som projektet rullat framträtt mer och mer som användbara verktyg inte bara för lärande i den del av välfärden som är äldreomsorgen.

Veckan som gick genomfördes en workshop med ett tjugotal personer som till vardags arbetar som medicinska sekreterare och servicevärdar på akutmottagning.

Igenkänningen från moralprojektets berättelser om moralisk stress i äldreomsorgen var hög och också diskussionerna om hur moraliskt aktörskap kan komma till stånd klingade bekant för många.

Att lära känna varandras yrkeskärna var ett tema som återkom ifråga om vad som kan underlätta moraliskt aktörskap. Missförstånd undviks och förtroende upprättas när personal med olika kompetens på en och samma arbetsplats ges tid att sitta ner och prata om den egna yrkeskärnan.

18 maj 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Filmvisning och panelsamtal i Lund

Torsdagen den elfte april var vi på plats på Forum Medicum i Lund för visning av ”Vem ropar för Alvar”. Arrangör var CASE, Center for Ageing and Supportive Environments, medicinsk fakultet, Lunds universitet. Evenemanget var också en del av Hållbarhetsveckan 2024, som arrangeras årligen i samarbete mellan Lunds universitet och Lunds kommun.

Filmvisningen följdes av ett panelsamtal och en frågestund, ledd av professor i gerontologi Susanne Iwarsson. En av paneldeltagarna var Monica Gustafsson, fysioterapeut och kommundoktorand, som skriver avhandling på halvtid och arbetar med äldreomsorg i Helsingborgs stad på halvtid. Monica menade att filmen har stor potential att användas vid fortbildning i äldreomsorgen. Inte minst i diskussioner om ämnen som tenderar bli till konflikthärdar när olika professioner ser olika aspekter av äldreomsorgens vardag, så kan en film fungera som projektionsyta.

”När det pratas om ett händelseförlopp i en film blir det mindre laddat än när det är det egna arbetet som det pratas om. Saker och ting kan redas ut och diskussionerna kan leda till nya lärdomar och nya idéer om vem som ska göra vad och när”

menar Monica och uttalar sig utifrån sin dubbla roll – som doktorand med intresse för organisatoriskt lärande och verksamhetsutveckling i äldreomsorgen och som fysioterapeut med lång erfarenhet av att arbeta kliniskt med sköra äldre.

Hälsningar från Sara, Katarina, Magdalena och filmskapare Anna Maria

15 april 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Par-cykling i Kalmar – för äldre personers livskvalitet

Sedan tre år är par-cykling en möjlig gemensam aktivitet för omsorgspersonal och äldre personer med omsorgsinsatser i Kalmar kommun. Satsningen initierades med hjälp av medel från Kampradstiftelsen. Personer vi träffat vittnar om ökad livskvalitet för äldre personer och om ökad arbetsglädje för personalen. Under pandemin hamnade par-cyklarna i skymundan när andra insatser och arbetssätt blev mer viktiga men nu tas ett omtag.

Inom ramen för forskningsprojektet förenas olika yrkeskategorier och samlar resurser för att sprida aktiviteten. En inventering av par-cyklarna har gjorts, både äldre personer och omsorgspersonal introduceras till aktiviteten och numera informeras om par-cykling vid träffpunkter och hälsoträffar med äldre personer.

I ett bredare perspektiv är engagemanget ett uttryck för moraliskt aktörskap där personal möts över professionsgränser och med ett äldre-perspektiv undersöker möjligheten att öka livskvaliteten för äldre personer med omsorgsbehov. Samtidigt innebär det att arbetet blir mer attraktivt och salutogent där fokus är att ta vara på livet så länge livet pågår.

Hälsningar från Kalmar

15 mars 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vem ropar för Alvar

Filmpremiär!

Torsdagen den sjunde mars var det premiär för ”Vem ropar för Alvar”.

Intervjumaterial från fokusgrupper, där biståndsbedömare, enhetschefer och undersköterskor beskrivit utmanande situationer i det vardagliga arbetet, har inspirerat filmen som är en fri tolkning och dramatisering av manusförfattare och regissör Anna Maria Joakimsdottir-Hutri.

Filmen skildrar hur en undersköterska på väg till jobbet räddar sin äldre granne från att brinna inne och allt som följer därefter. Med filmen vill vi öppna upp för ett samtal om framtidens äldreomsorg. Alla som har lyckan att få leva tillräckligt länge kommer förr eller senare att behöva stöd och hjälp. Hur kan vi ge omsorg med värdighet när förutsättningar att göra ett bra jobb saknas? Hur når vi ut till ofrivilligt ensamma äldre? Hur kan vi mobilisera för en bättre äldreomsorg? Detta är några av frågorna filmen ställer. Äldreomsorgen är en av vår tids allra största samhällsutmaningar, den angår oss alla – och här finns inget färdigt facit.

Filmens karaktärer gestaltas av Birthe Wingren, Carl Harlén, Ulla Skoog och Carl Marcus Wikström.

Filmpremiären gick av stapeln på smått sagolika Liseberg Grand Curiosa Hotel och ramades in av bubbel, kanapéer, popcorn och ett initierat panelsamtal. Ann Ighe, chefredaktör Ord & Bild och lektor i ekonomisk historia, Jacob Oredsson, hälso- och sjukvårdskurator och Tove Harnett, gerontolog, lektor och docent i socialt arbete deltog i panelsamtalet, o modererades av Anna Fredriksson, chefredaktör på nättidskriften Socialpolitik, socionom och journalist.

Varma hälsningar från Sara, Katarina och Magdalena – mycket malliga och ganska rörda av alla fina medskick och glada hurrarop

14 mars 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

1 Kommentar Lämna en kommentar

Inte vilja, inte orka, inte kunna

Inom socialt arbete är det fullkomligt naturligt att ibland känna ”Jag orkar inte, jag vill inte eller jag kan inte”. Det är att betrakta som en del av arbetet, särskilt när man arbetar med människor i utsatta livssituationer. Men att bli lämnad ensam med de känslorna är inte naturligt. Om detta pratade jag med FYS-doktoranden Kerstin Tingberg om. Hon har mångårig erfarenhet av arbetsledning och metodhandledning inom den myndighetsutövande barn- och ungdomsvården. Vi samtalade om betydelsen av att personalen får stöd och handledning av sin chef, och sina kollegor. Om betydelsen av att ordna tid och rum för det. Det kräver närvarande chefer och att det finns utrymme på arbetsplatsen att faktiskt skapa en relation till sin chef och sina kollegor. Det är viktigt så att man kan, just den dagen arbetet känns för tungt, få stöd av någon som vet hur det känns. Jag och Kerstin pratade också om att det inom socionomutbildningen behöver finnas utrymme för oss lärare att skapa relationer till våra studenter – framtidens enhetschefer och biståndshandläggare inom äldreomsorgen. Att det finns tid för att möta upp dem i deras frågor, utmaningar och utveckling. Då får de en sund referensram när de sen går ut och i arbetslivet. Det ökar även chansen att de kommer reagera på (och inte acceptera) bristande möjligheter att skapa relationer till de arbetet finns till för och till sina kollegor och chefer.

Jag har skrivit en krönika på temat, följ länken om ni vill läsa:

Om du vill läsa mer om Kerstins doktorandprojekt, följ denna länk:

https://www.gu.se/om-universitetet/hitta-person/kerstintingberg

Allt gott,

Magdalena ”Jag är inte en robot”

23 februari 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag är inte en robot

Digitaliseringen är en ihållande trend och den tekniska utvecklingen gör stora framsteg, vilket i delar av välfärden har lett till att medborgare får snabbare service. Idag får du till exempel ett besked från Försäkringskassan en minut efter att du sökt ersättning för vård av sjukt barn. Den som handlägger ditt ärende är en robot och kan därför vara så effektiv. Yrkesarbetande människor kan däremot inte vara lika effektiva och det finns ofta en god anledning till det. Särskilt i människobehandlande yrken, där det mellanmänskliga och relationella är det centrala, behövs i stället tillräckligt med tid för att kunna vara lyhörd, empatisk och använda sitt professionella omdöme.

Utvecklingen har också potentialen att synliggöra andra skillnader mellan en yrkesarbetande robot och människa, särskilt i socialt arbete. En yrkesarbetande människa i äldreomsorgen behöver paus, ställtid, en närvarande chef, kollegor, kompetensutveckling och möjlighet att anpassa sitt arbete efter de behov som finns i målgruppen. En människa kan ha en sjukdom, funktionsnedsättningar eller befinna sig i sociala omständigheter som behövs ta hänsyn till. För oss forskare som har förmånen att studera svensk äldreomsorg, bidrar ordet robot med att medvetandegöra just det – det unika med människan, hur det bäst kommer till uttryck inom omsorgen och vilka arbetsvillkor som är viktiga.

Jag är inte en robot, hälsar Magdalena, Sara och Katarina

9 februari 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

I Karlstad slopade de minutstyrningen inom äldreomsorgen

I Karlstad kommun stod man inför samma utmaning inom äldreomsorgen som många andra kommuner nämligen höga sjuktal. År 2022 valde de att tänka om och satsade på att ge hemtjänstpersonal ökat ansvar och större inflytande över sitt arbete. Det nya sättet att arbeta har inneburit slopad minutstyrning av omsorgsarbetet och sjuktalen har minskat bland omsorgspersonalen. Ambitionen är också att få till en högre personkontinuitet med mindre geografiska områden, samtidigt har kommunen valt att lägga ut stödinsatser på en serviceenhet skild från omsorgen. Frågan är vad det gör med det totala antalet personer som besöker den äldre och möjligheten att ge rätt insats i rätt tid.

Vill ni läsa mer kan ni följa denna länk:

https://karlstad.se/nyheter/startsida/2023-11-07-lyckad-satsning-i-hemtjansten—nu-slopas-minutstyrningen

Hälsar,

Magdalena, Sara och Katarina

1 februari 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varsam vardagsrehabilitering

Idag är vardagsrehabilitering ett känt begrepp inom svensk äldreomsorg även om det fortfarande finns otydligheter i begreppsanvändningen. Det förekommer andra benämningar med liknande betydelse, exempelvis funktionsbevarande- och socialpedagogiskt arbetssätt. Ute i kommunerna kan det också finnas vissa oklarheter när det kommer till vilken yrkeskategori som bär huvudansvaret för ”vad som ska göras av vem”. Det kan också vara otydligt vem som bär ansvar för kompetensutveckling och för att se till att det finns förutsättningar för att förverkliga arbetssättet. Vardagsrehabilitering handlar i grunden om att omsorgspersonalen ska ta tillvara den enskildes egna resurser och möjligheter till att vara aktiv i vardagen. Arbetssättet förutsätter kunskap om åldrande och om funktionsbevarande metoder och träning. Det förutsätter även en fungerande samverkan mellan arbetsterapeuter, fysioterapeuter och omsorgspersonal och deras chef.

Under ett studiebesök på ett omsorgsboende i Vänersborg samtalade vi med enhetschef, omsorgspersonal, fysioterapeut och arbetsterapeut om träning i den äldres vardag. Samtalet ledde in på ett vardagsrehabiliterande arbetssätt och de utmaningar som det kan föra med sig. Exempelvis att den äldre inte förstår varför personalen inte knäpper knapparna i skjortan och att förväntningar på omsorgen krockar när den äldre vill ha hjälp och inte stöd. Det framkom också exempel på hur man med enkla medel kan stötta äldre med träning i vardagen. Som att inte hälla upp saften i glaset utan ställa saftkannan på bordet så den äldre personer tränar bål och finmotorik genom att sträcka sig efter och lyfta kannan. Men det är viktigt att det görs på rätt sätt så att arbetssättet inte försvårar den äldres omsorgssituation. Det är också viktigt att arbetssättet inte ger den äldre personen en känsla av misslyckande när de påminns om och erfar begränsningar i att klara vardagen. Samtalet gav mig anledning att återkoppla till min avhandlingsstudie om kompetensfrågan inom äldreomsorgen. I avhandlingen formulerades kompetensfrågan utifrån tre delar:

Vad ska man kunna? – uttryck för omsorgsmottagarnas behov

Vad ska man göra? – uttryck för omsorgsarbetet

Hur ska man förhålla sig till omsorgstagarna? – uttryck för omsorgsrelationen

Avhandlingens syfte är att analysera hur enhetschefers- och omsorgsgivares egna uppfattningar om omsorgspersonalens kompetens formar äldreomsorgens inriktning och hur denna inriktning förhåller sig till mottagarnas uppfattningar om och förväntningar på omsorgsarbetet. I avhandlingens resultat formulerades vardagsrehabilitering som ett socialpedagogiskt arbets- och förhållningssätt och i termer som att ”inte göra för mycket för den äldre” och ”stå med händerna på ryggen”. Avhandlingen visar med omsorgsmottagares röster att de äldre själva ifrågasätter arbetssättet och motiverar detta med ”att de har arbetat hela livet och nu förtjänar hjälp”. Det framkom även spår av sorg över att inte få den hjälp de tycker att de har rätt till.

Om en omsorgsmottagare inte har förstått vad vardagsrehabilitering betyder och hur det tar sig uttryck i omsorgen, kan det uppfattas som tecken på ovänlighet, eller att personalen inte bryr sig och inte vill hjälpa osv. Om vi är på en restaurang och ber om att få in en flaska vin och servitören ställer fram vinflaskan på bordet skulle vi antagligen uppfatta det som oartigt och kanske oförskämt. Om vi däremot är i ett helt annat sammanhang, på ett sjukhus eller på ett omsorgsboende, är risken att vi också upplever otrygghet. Kanske tänker man: är det den människan som ska hjälpa mig i duschen sen?

Det här aktualiserar betydelsen av en varsam vardagsrehabilitering. Med det menas att meningen med vardagsrehabilitering behöver återkommande uttryckas och förklaras. Det behöver också finnas en varsamhet där arbetssättet anpassas till den äldres person, situation och dagsform. Det behöver även finns en lyhördhet inför den äldres egna förväntningar på omsorgen och en kreativ förmåga att skapa en gemensam förståelse för hur rehabiliteringen ska komma till uttryck i vardagen.

Vill ni läsa min avhandling så heter den: Kompetensfrågan inom äldreomsorgen. Hur uppfattningar om kompetens formar omsorgsarbetet, omsorgsbehoven och omsorgsrelationen.

Hälsningar från Magdalena

22 januari 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg