”Det handlar egentligen inte om att det är lätt eller svårt med bemötande, det handlar om att hitta nycklarna till just den personen”
Här är ett litet gästblogginlägg från mig, Anna Hansson, som är anställd som adjunkt på avdelningen för socialt arbete vid Högskolan Väst (HV) i Trollhättan. Våren 2022 när jag var tämligen nyanställd fick HV en spännande förfrågan. Anna Cederlund, enhetschef för hemtjänsten i Vänersborgs kommun ville satsa på kompetensutveckling för sin hemtjänstpersonal med frågor som bemötande och stresshantering på önskelistan och bollen hamnade hos mig och min kollega Jirayr Arag. Vilket hedersamt, stort och viktigt (och pirrigt) uppdrag! Min relation till äldreomsorg är några somrar som sommarvikarie i hemtjänsten i min ungdom men jag har desto fler års erfarenhet (närmare bestämt 25) av att möta människor i andra typer av utsatta situationer och brinner för alla frågor som rör möten mellan människor och empowerment så att planera kompetensutveckling för flera hundra undersköterskor och vårdbiträden inom hemtjänsten kändes som ett hedersamt och häftigt uppdrag!
I skrivande stund har vi haft förmånen att vid, inte en utan två, heldagar träffa sammanlagt 300 anställda inom hemtjänsten. Vilken satsning, och vilken personal! Egentligen är det inte jag som borde skriva det här gästinlägget utan någon av de 300 fantastiska människor vi mötte, de som varje dag möter och hanterar alla de här komplexa situationerna. Första tillfället hade bemötande i fokus. Vad möter hemtjänstpersonalen i sin yrkesutövning? När är ett bra bemötande lätt? När är det svårt och hur kan vi i så fall möta det? Deltagarna delade med sig av både case och tips; hur kan man tänka när man möter en omsorgstagare som inte vill ta emot hjälp? Hur gör vi när vi kommer med andan i halsen och möter en omsorgstagare som är både arg och ledsen? Hur kan vi hantera när anhöriga gör jobbet svårt? Vi pratade också om själva begreppet bemötande, vad är det egentligen om vi bryter ner det? Vad är det vi gör när vi bemöter och hur vet omsorgstagarna att de varit med om ett gott bemötande? Vad tar vi med oss in i mötet och vad lämnar vi dem med? Det händer ju saker i rummet när så många människor möts och får reflektera tillsammans kring sitt arbete, något som kanske inte alltid hinns med i vardagen. De fick också fundera över varför de arbetar med det de gör och vad som är det bästa med deras jobb – ibland kan det vara bra för oss alla att fundera över det!
Inför träff två satt min kollega Jirayr och jag med underlaget vi fått från första tillfället för att sätta ord på allt det som våra deltagare delat med sig av. De begrepp som vi utifrån deras berättelser valde ut som teman var erkännande, handlingsutrymme och empati…kompetenser och tricks of the trade som är unika för arbetet. När vi presenterade våra reflektioner och begreppen upplevde vi att de gav en ytterligare dimension. Många uttryckte vid första tillfället en frustration över att deras arbete ibland beskrivs som ett lätt arbete och ett förstajobb som ”vemsomhelst kan göra” men sett i ljuset av de här begreppen kände de att de kunde räta lite på ryggen. För det är inte ett jobb som vemsomhelst kan göra. Det krävs erfarenhet, kunskap, mod och fingertoppskänsla. Och inte minst en sammansvetsad personalgrupp. Andra och sista tillfället ägnade vi också mycket tid åt ett KBT-inspirerat pass med ”verktyget DU” i fokus. Hur kan man hitta strategier för att hantera jobb vs fritid? Vilket grus i maskineriet kan man ha med sig till jobbet och vilka tankar kan man ha med sig hem och hur påverkar det? Hur laddar man som personal sina egna batterier ? Utan att avslöja för mycket kan vi konstatera att det finns många tips och trix av mer eller mindre barnförbjuden karaktär ? Vi hoppas och tror att hemtjänstpersonalen tyckte att det var givande dagar – själv känner jag mig otroligt ödmjuk inför klokskapen hos människorna jag fick förmånen att möta och tacksam över förtroendet! /Anna
Kommentarer