Nyligen gick Anna Tenje ut och kommenterade nya riktlinjer och strategier för personer med demenssjukdom. I samband med det klargjorde hon även att demenssjukdom inte är en del av ett naturligt åldrande och ska därmed innebära nödvändiga medicinska åtgärder och omsorgsinsatser.
Se exempelvis DN och Dagens Samhälle:
https://www.dn.se/sverige/demenssjukdom-ar-inte-en-naturlig-del-av-aldrandet
https://www.dagenssamhalle.se/samhalle-och-valfard/sjukvard/sverige-far-ny-nationell-demensstrategi
Att kognitiva sjukdomar inte en del av ett naturligt åldrande är ingen ny kunskap utan ett medicinskt faktum sedan en längre tid. Här har vi även att tacka Moa Wibom, överläkare vid mottagningen för kognitiv medicin på Ängelholms sjukhus, som i sin läkargärning satsar på att informera om kognitiva sjukdomar och att hjälpa både patienter och anhöriga.
Men personer med demenssjukdom har i hög grad bemötts och behandlats på ett sätt som kraftigt skiljer sig från hur människor i andra åldrar och med andra dödliga sjukdomar som kräver specialistvård har bemötts och behandlats. Frågan är vad detta politiska erkännande får för konsekvenser ute i landets kommuner. Kommer de nya riktlinjerna följas med ökade resurser för denna grupp av människor eller kommer det leda till att kommunerna själva får lösa frågan utifrån begränsade resurser och hårda prioriteringar mellan olika målgrupper?
Hälsningar från
Magdalena, Sara och Katarina
