Att vi nu har ännu en film om omsorg som går upp på landets biografer är ett gott tecken. Och ett tecken i tiden. Det Omätbara handlar om personalen på i äldreomsorgen och i barnomsorgen – verksamheter som utgör ryggrad i ett samhälle med tvåförsörjarmodell. Trots att vi alla, när vi tänker efter, vet att utan de kollektivt finansierade och organiserade omsorgerna så stannar Sverige, så är detta verksamheter vi tenderar ta för givna. Det måste få ett slut. Vi måste börja värdera den omsorg som görs här i paritet med dess reella betydelse för den samhällsorganisation vi byggt upp. 2017 ställde Marta Szebehely, Anneli Stranz och Rebecka Strandell vid Stockholms universitet frågan Vem ska arbeta i framtidens
äldreomsorg? i en rapport Slutversion rapport feb13.pdf. Samma fråga, fast riktad mot hela välfärdssektorn ligger till grund för en rapport från 2022 Unga och välfärdsjobben | SKR
I moralprojektet har vi, precis som Nils Petter Löfstedt i arbetet med Det Omätbara, kunnat konstatera att många vill arbeta i omsorgsyrkena. Det är inte vilja som saknas. Däremot är det hög tid att vi kollektivt, som ett samhälle, i demokratisk ordning bestämmer oss för att prioritera omsorg högt på den politiska dagordningen. Det innebär konkret att personal i omsorgen måste ges rimliga villkor. Det innebär också att vi sannolikt måste prioritera ner annat. Om detta talar vi som forskare gärna fortsatt med kommunpolitiker och ansvarig regering.
Tisdag 12/11 kl. 18.30 visas Vem ropar för Alvar på Palladium i Växjö, som förfilm till DET OMÄTBARA – Palladium. Väl mött!
