Det här blogginlägget baserar sig på vår fjärde forskningscirkel. I en kommun inleddes cirkeldiskussionen med att prata om de tekniska problem som hade gett sig tillkänna sedan senast. Mer exakt handlade det om några personers erfarenheter av en omfattande hackerattack som drabbat bland annat äldreomsorgens IT-system. Det intressanta var att medan chefer och biståndshandläggare med attacken berövades all information om personal och äldre personers insatser och därmed sitt handlingsutrymme, vittnade omsorgspersonalen om ökat handlingsutrymme när den detaljerade planeringen i mobilen försvann. ”Det blev ökad personkontinuitet i och med att jag gick till samma omsorgsmottagare på eftermiddagen som på förmiddagen. Och vi bestämde tillsammans vad som skulle göras. Som förr helt enkelt”, berättade en undersköterska. Även om detta endast är några röster från äldreomsorgen i en kommun, så är det intressant att notera vad som kan hända med kärnverksamheten när förutsättningarna för omfattande dokumentation och kontroll genom detaljstyrning, kraftigt minskar – på grund av en hackerattack. Kvar blir personer, relationer och den kunskap vi har om varandra i huvudet och i kroppen.
