Nu har vi haft nästa fokusgruppsintervju med undersköterskor! Samma gäng var kallade, fast några vabbade och några som hade haft förhinder förra veckan anslöt. Denna gång mejslade vi fram fler etiska dilemman och svåra situationer. Vi hjälptes också åt att karva ut detaljer i berättelserna. Detaljerna är viktiga för att andra ska förstå äldreomsorgens villkor – inte bara kognitivt utan också få en känsla för hur det kan vara en vanlig dag på jobbet för en undersköterska i äldreomsorgen.
Formen för samtalen är inspirerade av reflekterande samtal, en vanlig övning inom utbildningsmomentet personlig professionell utveckling på socionomutbildningen. I samtalet under fokusgruppsintervjun får en person börja berätta om sitt dilemma/situation, därefter får övriga deltagare reflektera över det som berättats och sist får berättaren reflektera över deltagarnas reflektioner. Den sista meta-nivån leder ofta till att berättelsen utvecklas och fördjupas på olika sätt. Att få andras reflektioner på det man berättat kan också ge en konkret känsla av att bli lyssnad på och bekräftad.
Under återsamlingen efter fokusgruppsintervjun sa en deltagare att det känns bra att få mötas i gemensamma erfarenheter och ett gemensamt engagemang. Flera höll med och en deltagare la till att hen kändes sig stärkt av att mötas i reaktioner på svåra situationer som berättas om samtidigt som en känsla av uppgivenhet infinner sig. En annan kommentar var att ”det känns bra att veta att man inte är ensam om att ha det svårt på jobbet”.
