Vi har haft vår första fokusgruppsintervju med undersköterskor och det var förstås väldigt intressant och roligt. Intervjun genomfördes över zoom och totalt deltog sju undersköterskor. Fokus låg på etiska dilemman som deltagarna presenterade och reflekterade över. Vi har fått utmanade situationer beskrivna för oss, situationer som både blottlägger orimliga villkor och visar vad som krävs för att äldreomsorgen ska bli tryggare och bättre. Ex. på viktiga förutsättningar som togs upp, förutsättningar som ibland saknas i undersköterskornas arbetsvardag:
- Tid till ordentliga överlämningar, att möta en vårdtagare du inte känner utan att ha fått överlämning av en kollega innebär att du är sämre rustad för att bedöma behovet hos den brukare du möter.
- Tid till att se hela människan – inte bara ’göra en insats’. En bädd är aldrig bara en bädd, sängen du ska bädda står i ett hem som tillhör en människa. Den människan måste du som undersköterska ta dig tid att se.
- Att organisatoriskt prioritera kontinuitet för att det ska bli möjligt för undersköterskorna att bygga förtroendefulla relationer till brukare och deras anhöriga över tid.
När vi bad undersköterskorna att i slutet av intervjun säga vad de tar med sig från träffen fick vi bland andra svaren:
”Kul att prata med några som vill lyssna”
”Roligt att lyssna på alla. Jag efterfrågar bättre förutsättningar att kunna jobba tryggare”
”Vi är väldigt lika, men ändå så olika. Vi upplever samma saker”.
”Vi har alla samma mål, hjälpa dem som behöver hjälp. Vi gör vårt bästa”.
Vi forskare kände oss upprymda efteråt, även då en hel del svårigheter framkom. Så mycket erfarenheter samlade i ett möte, en guldskatt.
